Seriöst, livet är som en grå tisdag för mig. Men det är ju torsdag för faaaan. Ingenting händer. Håller på att dö.

Istället för de förbannade utbrotten osv så vill man ha semester. Måste fan åka bort själv någon dag bara. Mamma föreslog att hon och jag ska åka iväg någon dag,bara hon och jag. Vi har inte haft så mycket tid tillsammans vi två ensamma eftersom de stunderna man har haft,då är oftast syrran eller mormor och morfar med. Har hela sommaren önskat att hon och jag kunde vara ensamma någon gång när man ska storhandla på City Gross till exempel. Bara någonting! Vill gärna åka bort själv någon dag. Behöver inte ens vara utanför Uppland ens. Men vart ska mamma och jag åka?

Hela den här veckan har nästan bestått av utbrott på utbrott. Vet inte hur mycket utbrott man kan ha på en vecka,men det här är fasen rekord. Ligger hemma och gråter typ varje dag. Måste verkligen resa bort för att tänka på annat. Jag träffade en vän till mig idag som varit frånvarande i typ tre månader pga depression men som nu är på fötter igen. Han lyssnade och förstod mig. Sådan vän har jag aldrig haft. En som lyssnar. Just nu känns det som att alla andra har svikit mig,speciellt när man får höra av en annan att vissa personer har befunnits sig där jag kunde ha varit igår om de hade slagit en enda fucking jävla signal eller smsat. Det är en helt annan sak om jag inte ens har råd att åka dit,men en förfrågan hade varit nice. Vad FAN har jag gjort alla???? 

Nu måste jag försöka komma på fötter igen,men det blir fasen svårt asså. Självförtroendet är i rekordbotten och det känns som att man inte har någon att vända sig till. Det här sommarlovet är nästan klassad som den värsta sommaren jag har haft. Hur fan löser man det här själv? Vill ha det helt borta när jag tar på mig studentmössan i juni nästa år. Det känns som att det här tar längre tid...

Malin<3