Så många skoldagar är det kvar...längtar nåt så in i norden. Allting är fixat. Klänning,mössa, meny för mottagningen, skor. Själen bara skriker efter frihet. Suget att vara i skolan och att kunna stanna kvar där är värre än nånsin. Är så nära hela tiden att springa därifrån och aldrig komma tillbaka. Men tvånget håller mig kvar. Känns som värsta militären...

Känner mer och mer att jag är ensam. Ibland medvetet och ibland inte. Lämnad och lämnar. Konflikter har separerat mig från dem andra. Om jag är separerad från vissa,varför inte alla andra? Om och när allt läks ihop igen på samma gång,skulle inte livet bli så mycket bättre då? Jag tycker inte synd om mig själv,jag bara kände att jag behövde skriva istället för att skrika. Önskar att Elin var här...

Håller redan på att fälla miljontals tårar. Lika bra att sluta skriva nu

Molly

Så många skoldagar är det kvar...längtar nåt så in i norden. Allting är fixat. Klänning,mössa, meny för mottagningen, skor. Själen bara skriker efter frihet. Suget att vara i skolan och att kunna stanna kvar där är värre än nånsin. Är så nära hela tiden att springa därifrån och aldrig komma tillbaka. Men tvånget håller mig kvar. Känns som värsta militären...

Känner mer och mer att jag är ensam. Ibland medvetet och ibland inte. Lämnad och lämnar. Konflikter har separerat mig från dem andra. Om jag är separerad från vissa,varför inte alla andra? Om och när allt läks ihop igen på samma gång,skulle inte livet bli så mycket bättre då? Jag tycker inte synd om mig själv,jag bara kände att jag behövde skriva istället för att skrika. Önskar att Elin var här...

Håller redan på att fälla miljontals tårar. Lika bra att sluta skriva nu

Molly